Om att hjälpa varandra

Jag var på Medis t-banestation igår kväll för att möta en vän och gammal kollega. När jag kom dit tog jag upp mobilen för att stämma av med henne var hon var då vi inte bestämt uppgång innan. Och upptäcker att jag inte har något nät.  I centrala Stockholm. Telenor, jag är inte imponerad!

 

Så jag gick in på Pressbyrån och frågade om jag kunde låna deras telefon, vilket enligt tjejen i kassan var en omöjlighet. Jag förklarade läget, visade ”Söker…”-ikonen som aldrig ville försvinna uppe i displayens vänstra hörn på min telefon och erbjöd mig att betala för att få låna deras i en minut. Men inte.

 

Min erfarenhet är att människor i regel är fantastiskt vänliga och hjälpsamma, men ibland stöter man på tillsynes helt meningslösa väggar. Jag undrar vad dessa bottnar i. Vad hade det kostat henne att låna ut telefonen (som inte ens var hennes personliga)? Är det en inbyggd distans mellan människor? Och vilken nytta har vi i så fall av denna distans i ett samhälle som bygger på att vi hjälper varandra? Vad tror ni?

 

Tack och lov fick jag tillbaka nätet efter ett tag och kunde använda min egen telefon så vi kunde möta upp varandra. Jag har saknat henne! Det var länge sedan vi sågs så vi hade en hel del att prata igenom, både jobb och privat :)

 

//Helene



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

froknarnafalun.blogg.se

Emelie och Helene, bloggar om det mesta!

RSS 2.0