De senaste dagarna har Märta stått i fokus. I tisdags ringde de från dagis och rapporterade löss och när en hund drabbas så måste alla behandlas. Gick noga igenom pälsen på Märten och jag hittade ingenting vilket känns skönt, men det blev som sagt ändå en lusbehandling. När vi ändå var igång tog jag henne till veterinären för kloklippning också och den här gången gick det så mycket bättre än när hon var valp. Kanske klarar vi det själva nu.

Idag ska vi ut i snöyran och därefter tänkte jag ta mig an Seierstads Breivik-biografi. Jag hoppas den kan ge inblick i hur han blev den han blev. I media framställs han som en vanlig kille som radikaliserades hemma i pojkrummet men jag undrar om det kan vara så enkelt. Är det möjligt att han, som Seierstad antyder i bokens titel, var "en av oss"? Ska bli intressant!

//H

//Helene

Första dagen som 28-åring är snart genomlevd och jag trivs som fisken, det är skönt att ha några år i ryggsäcken. Trots att jag när det kommer till kritan inte tillskriver mina födelsedagar någon särskilt stor betydelse blir jag ändå rörd över alla grattishälsningar jag fått av familj, släkt, vänner och kolleger. 

Kvällen till ära åt vi middag på Fem små hus i Gamla stan, en restaurang som är betydelsefull för oss då det var där M och jag åt vår första middag tillsammans. De är duktiga på svensk mat och ikväll blev det bland annat löjrom, renfilé och viner. 

Under middagen pratade vi om vart vi vill resa i vår, vi kan inte riktigt bestämma oss. Vi har pendlat mellan allt från spaweekends i Budapest till långresor i Mexico. Inget beslut taget ikväll heller så vi får se vad det blir.

Väl hemma efter middagen möttes jag av grattishälsningar innanför dörren. Hur fina är inte de här till exempel:

//Helene

//Helene

//Em

Klippt till skägget och håret runt öronen:

//H

//Helene

Ännu ett betydelsefullt steg i riktning mot ett giftfritt liv tog jag när jag idag lämnade Baronhamams aleppobutik på Sofiagatan med lagertvål och en flaska jojobaolja i handväskan. Det är ekologiska produkter med få ingredienser som går att använda till det mesta, dessutom känns det bra i hjärtat att köpa produkter som kommer från Syrien. Fram till idag har jag använt en duscholja från Rituals som visserligen doftar väldigt gott, men som dessvärre innehåller en rad ämnen jag knappt kan uttala namnet på, och så är det med de flesta produkter jag använder, i allt från billigt ICA-shampoo till dyrare stylingprodukter som finns hos frisören. Det är svårt att veta vad man använder helt enkelt.

Och jag stör mig på det. Jag stör mig på att handlöst behöva kasta mig ut i kemikaliedjungeln bara för att jag vill tvätta håret. Eftersom jag tycker det är kul att fördjupa mig i saker hade jag först en ambition att gå igenom varenda ingrediens på flaskan och utifrån det bestämma mig för om det är något jag vill använda. Men, ehh... Nej. Jag väljer att köpa enkelt istället. Tvålen jag fick med mig hem idag innehåller olivolja och lagerbärsolja, jojobaoljan innehåller, ja, jojobaolja. Så nu tar jag semester från min gamla duscholja ett tag.

Förresten, ett tips på samma tema: istället för ögonsminkborttagningsmedel har jag alltid använt olivolja. Det funkar super!

//Helene

Hannes Råstams Quick-bok utläst! För mig var Quick-historien uttjatad och jag började läsa mest för att det var den bok som låg närmast när jag var lässugen. Men jag ser historien med nytt ljus genom denna -här ligger fokus snarare på organisationen bakom Quick än på Quick själv. 

Råstam beskriver ett personligt övergrepp och ett rättsligt haveri som har enorma proportioner. Han redogör för hur domstolar regelmässigt förts bakom ljuset genom oprofessionellt utförda förhör, förvanskade förundersökningar och offentliga dokument som talar för Quicks oskuld men som "försvunnit" på vägen, allt för att behålla illusionen av Sveriges första seriemördare. Sture Bergwall bär inte själv skulden för att en rad mördare indirekt friats genom hans falska erkännanden. Kretsen kring Quick -åklagare, psykolog, minnesexpert, kriminaljournalist etc -utmärks av ett arbetssätt som nästan kan beskrivas som sekteristiskt och vars medlemmar åtnjöt både karriärmässiga fördelar och positiv uppmärksamhet i offentligheten. 

Den verkliga psykologiska nöten i det hela är inte Sture Bergwall som vid tiden för erkännandena var nedgången och drogberoende. Den egentliga gåtan är hur kretsen kring honom, människor med anseende och akademisk bakgrund, låtit det hända. Är det en olycklig slump att ovanligt många oärliga och karriärlystna människor funnits på samma plats vid samma tillfälle, eller är det andra mekanismer (gruppdynamiska?) som ligger bakom? Kan liknande hända igen?

/Helene

Jag föredrar norrort på flertalet punkter, men är det något vi inte har så är det Tyresta. Det jag uppskattar med Tyresta är känslan av att gå i riktig skog, i många kilometer, utan att höra motorljud från en bilväg eller skymta höghus i horisonten. Det är skog, på riktigt, och imorse ville jag göra just det, vandra i Tyresta. 

Vi har valt att inte ha bil och oftast är jag nöjd med det valet, men en sak står klar efter dagens söderortsbesök; det går inte att ad-hoca Tyresta. Det är inte värt det. Halv elva åkte vi hemifrån och det kan tyckas naivt med tanke på att resan innehåller två bussbyten men det gjorde vi i alla fall. Tre timmar (!) senare var vi framme. Då stod vi i framför en ledkarta i Tyresta by och var sugna på Sörmlandsleden 1,5 mil åt norr, men vek av på sexkilometern istället då det kort där efter började skymma. Visst var det mysigt och underbart, men dagens slutsats är att liknande utflykter kräver lite mer planering och lite mindre sovmorgon.

Måste berömma mig själv för den höga frekvensen på mina skogspromenader, har knappt skrivit om annat i de senaste inläggen. Bra början på året!

//H

På nyårsdagen åkte vi till Ursvik, men då var det både kallare och blötare:

//H