Kurbitsfröken kikar in om tatueringar!

Hej!
 
Jag har fått äran att gästblogga här på Emelie o Helenes blogg, kanske blir det första och enda gången eller inte! Blir lite andra synvinklar inga hundar, skumpa eller hårt arbetsliv här, mer jamande siameser, bajsblöjor, undvikande av snoriga ungar, pepsi max, övertalande att det är min tur (igen) att åka på dans eller att få sovmorgon till kl 7:P
 
Lite kort om mig och hur jag känner damerna, jag gick nämligen gymnasiet med damerna i fråga och sista året på gymnasiet spenderades mycket ihop, inte minst själva studenten. Härliga minnen!!
 Här är vi!
 
Sedan umgicks jag en hel del med Emelie men sedan gled våra liv och intressen isär, men nu sedan knappt ett år sedan har mina och Emelies vägar möts igen och det är jag hur glad som helst för. Helene i storstaaaaan hoppas jag innerligt snart få våldsgästa. Jag bor i Falun med min Elis 13 mån och man Olov som kommer från Skellefteå. Jag är utbildad 1-7 lärare i Svenska och har jobbat på Ornäs skola. Har tre katter, 2 siameser och en brittiskt korthår ,och en huskatt Strindberg som flyttat till Norrland för närvarande. Största intresse är dans, socialdans till DANSBAND med bugg dirtyoxx och gnuss, kanske får skriva ett inlägg om det i framtiden!! 
 
Här bjuder jag på en fruktansvärt ful dansbild på mig med allas vår Bonde söker fru bonde. Taget på ett svettigt Tyllsnäs i sommar. Går "all in" med gnusset nu så ni kanske blir nyfikna på mer:P
 
 
 
Tatueringar
 
Jag har under de senaste åren samlat på mig några tattoooooos och det är en stark beroendeframkallande drog, det är ingen myt att om man har skaffat en måste man skaffa fler. Ont gör det, vore väl konstigt annars, det är ju lite det som är grejen. Jag tycker det känns som att man bränner sig, typ på en spisplatta fast jättejättejätte lokalt och på ett och samma ställe eller som att någon skär i dig med en het kniv, men sen åker tatueringsnålen upp och då är det lugnt igen, sen blir det nästan jobbigare med den där papperstussen det ständigt torkas med.... De första 10-15 min är värst, då tänker jag varje gång : Varför gör jag detta, det gör ju så sjukt ont, ondare är att föda barn, lätt! 15 min senaste ligger man och funderar på vad man ska göra nästa gång, och det slutar alltid med att jag har en ny tid bokad... Sen kickar ju kroppens adrenalin eller endorfin in ( Emelie du vet väl som är utbildad på kroppen) och det går liiiite bättre. 
 
Här har vi själva "verkstan"
 
 
Den här gången blev det fortsättning på min "Dalaarm" Äntligen lite kurbits, var egentligen det jag ville ha från början när jag ville tatuera mig, men sen blev det så "inne" i Falun att ha det så jag har avvaktat lite. Men nu så! Det är sötaste Björn på Temple of art i Falun som gjort denna precis som de flesta andra jag har utom 2.
 
Målade direkt på armen denna gång, ingen stencil som man kanske är mer van vid.
 
 
Sen efter avslutad gaddning blir det gladpack!
 
 
Klart! Helosan flera gånger om dagen, inget poolbadande eller solning på 3 veckor! Jag brukar annars vara himla duktig på att tatuera mig på sommaren. I sommras klippte jag av en strumpa och hade på armen för att dölja från solen när en tautering var färsk:)
 
Det var väl lite om mig och tatueringar, skulle kunna skriva en roman men det tar vi en annan gång!
 
Tjohej från mig!
 
/ Erica
 
 
 
 

froknarnafalun.blogg.se

Emelie och Helene, bloggar om det mesta!

RSS 2.0