Jag och Märten har hemmadag medan övriga åkt på sitt håll. Vi hade tänkt ta en promenad längs stranden, men när vi gjort oss redo öppnade sig himlen och ett ordentligt åskväder bröt ut, så vi gick in igen. Matte gjorde kaffe och Märten tog en tupplur. När jag var barn var jag paniskt rädd för åska, inte för att något kunde hända, men åskvädret gav bränsle till ett barns redan livliga fantasi. Medan jag drack mitt kaffe och lyssnade på åskan utanför fönstret tänkte jag på hur fri man är som vuxen,  befriad från många (nåja, visst hänger vissa kvar :) ) omotiverade rädslor som kunde vara ganska begränsande. 

Nu ska jag sätta mig hos Märta och läsa en ny bok. Åskväder är läsväder!

//Helene