När T bara var någon vecka gammal tog vi med honom till biblioteket och lånade barnböcker till honom. Medger att det låter ambitiöst att ta med en enveckas på bibblan men det har varit ett toppenbra sätt att umgås på. Vi började med Madicken och har sedan dess avverkat en hög. Har tagit med mig lite böcker hem från Falun som jag själv hade som barn, hoppas på att T kommer tycka om dem. Att bläddra i böckerna känns nästan som att återse gamla vänner jag inte träffat på länge, det är många av min barndoms inre världar kopplade till dem. Kanske T kommer tycka att de är mossiga när han blir äldre, eller så kommer han älska dem, ännu har jag friheten att bestämma åt honom vad vi ska läsa! 

Åh, vad jag tyckte att Farbrorn långt borta i skogen i "Boken om Bella och Gustav" (E. Eriksson) såg ensam ut när jag läste som barn...