Jag föredrar norrort på flertalet punkter, men är det något vi inte har så är det Tyresta. Det jag uppskattar med Tyresta är känslan av att gå i riktig skog, i många kilometer, utan att höra motorljud från en bilväg eller skymta höghus i horisonten. Det är skog, på riktigt, och imorse ville jag göra just det, vandra i Tyresta. 

Vi har valt att inte ha bil och oftast är jag nöjd med det valet, men en sak står klar efter dagens söderortsbesök; det går inte att ad-hoca Tyresta. Det är inte värt det. Halv elva åkte vi hemifrån och det kan tyckas naivt med tanke på att resan innehåller två bussbyten men det gjorde vi i alla fall. Tre timmar (!) senare var vi framme. Då stod vi i framför en ledkarta i Tyresta by och var sugna på Sörmlandsleden 1,5 mil åt norr, men vek av på sexkilometern istället då det kort där efter började skymma. Visst var det mysigt och underbart, men dagens slutsats är att liknande utflykter kräver lite mer planering och lite mindre sovmorgon.

Måste berömma mig själv för den höga frekvensen på mina skogspromenader, har knappt skrivit om annat i de senaste inläggen. Bra början på året!

//H