Status 7
Komfortmässigt befinner sig Öresundstågen i paritet med blå linje mot T-centralen en regnig tisdagsmorgon i november. Plus några cyklar. Vagnen är full med svettiga, irriterade människor som andas varandras utandningsluft. Märta morrar åt mannen bredvid, en unge börjar skrika några rader längre bort.
Sardinburk mot Båstad.
Det fina är att jag njuter av situationen, insuper atmosfären av stillastående, unken sommarvärme och känner att det här är en av de sista gångerna. Pärlan befinner sig i Status 7 (bilhandlarspråk för lastkaj i Tyskland) och snart står den på en parkeringsplats nära mig. Det är möjligt att vi avstått från bil om vi upplevt att kollektivåkandet fungerat bättre, men vi är trötta på förseningar och ersättningsbussar, långa väntetider vid tågbyten, överfulla vagnar, fullbokade tåg och prissättning efter tillgång (500-700 kr pp enkelresa till Dalarna inte ovanligt). Många tänker nog som oss, och så har vi plötsligt fler bilar på vägarna än vad vi skulle haft om resurser satsats på tågresandet så att det fungerat bra och flexibelt. Det kostar samhället det med.
//Helene
Kommentarer
Trackback
