T lyfte lystet sin tillsynes oskyldiga lilla bebishand och gjorde den redo för en ordentlig jabb mot pojkens omsorgsfullt byggda klosstorn i avdelningen "Staden" på Kulturhuset igår. Tack och lov vädrade jag fara innan katastrofen var ett faktum, situationen kunde avstyras och pojken ostört fortsätta sitt bygge medan jag hakade på T som redan var halvvägs till pekboksavdelningen. Där hittade han en liten bit kardborre, stor som en ärta, som länge och väl blev föremål för ingående studier. Jag gjorde ett ingripande när den närmade sig hans mun och kastade den i närmaste papperskorg. Där satt en man och sov bredvid sin dotter som läste Harry Potter. Jag upprepar; pappan sov. En dag kanske jag kan ta en tupplur bredvid T som sitter uppslukad av en bok. Det känns väldigt främmande. I den stunden tyckte jag att föräldraskapets faser aldrig tett sig mer olika varandra.

Choklad är helt rätt efter två timmars härligt och intensivt krypmaraton på Kulturhuset. T fick en jordgubbsklämmis innan han somnade sött i selen mot mitt bröst.



//Helene