Jag fick visst en liten gåva medskickad hemifrån imorse. En oväntad och kärleksfull hälsning i form av ett decilitermått från någon jag gissar röjer på öppnis i detta nu.

Jag brukar smita hemifrån med ett kort "hejdå" på morgnarna, men då jag kommer hem först när T lagt sig ikväll blev det många pussar och kramar innan jag gick imorse. Hade inte kommit många meter då jag började fundera på om det var så bra egentligen, fick han separationsångest nu? Ringde och kollade med M, men T var upptagen i sitt lilla kök och tycktes ha glömt mig i samma stund som ytterdörren stängdes. Bra. Det var nog min längtan efter honom som initierade tveksamheten.

Usch för din jobbiga start igår Emelie. Trappor tidigt på morgonen alltså. Inget brutet hoppas jag. Ni verkar haft en skön promenad trots skador vilket ju är lugnande.

//Helene