Liten blir lite mindre liten. T har inlett första steget i en kedja som leder mot skola, universitet och tillslut ett jobb. T har börjat på förskola. Mammas och pappas hjälte glider nu ut på sin alldeles egna lilla spelplan i vardagen och vi står förväntansfullt närmast sargen och hejar på. Vi hejar på på avstånd men befinner oss ändå bara några meter bort, redo att finnas till hands om det skulle behövas. En förväntad men jobbig konsekvens av inskolningen är den immunförsvarssmocka jag åkt på och jag snörvlar mig genom dagarna. När förkylningsjag tänker tillbaka på alla snusande, rofyllda, oskyldiga barn som låg i sovsalen när jag skulle väcka T vid eftermiddagsvilan i tisdags blir jag full i skratt. Söta och oskyldiga, men ack så toxiska.

Så fint skrivet Emelie. Tack 😘 Det är så ömsesidigt. Bilden får mig att tänka på alla härliga sparesor vi gjort tillsammans. Bättre upp är att det är värt att firas att vi båda fyller 30 i år, det är värt en till sparesa va!!

//H